By 
Min specialitet är ekonomisk brottslighet och då i synnerhet den som är relaterad till internet i olika former.
Det definieras vanligen som bedrägeri i vanliga polisanmälningar och räknas till mängdbrotten.
Bedrägeri är den brottsform som sedan ca 10 år ökar mest, i Sverige, i Europa och i hela världen.
Men jag funderar då över följande svenska förutsättningar:
Ungefär 9 av 10 personer som anmäler bedrägeribrott är privatkonsumenter.
Ungefär 9 av 10 anmälda bedrägerier är relaterade till internet.
Ungefär 9 av 10 anmälda bedrägerianmälningar läggs ner utan åtgärd av Polisen.
Istället för att ladda ovan med negativa värdeladdade ord, så kan vi konstatera att Polisen har utrymme för en viss förbättringspotential när det kommer till resurser och kompetens och att hantera och utreda bedrägerier på internet, anmälda av privatkonsumenter.
Och likaledes så behövs privatkonsumenter bli mer vaksamma och säkerhetsmedvetna för att undvika att bli lurade, precis som både företag och myndigheter behöver kunna identifiera och täppa till sårbarheter – i samverkan med varandra – såklart.
Men det finns något helt annat i det här, något mycket värre!
Det är något som företagen och myndigheterna inte heller gör..
Dom anmäler inte bedrägerier!
Eller snarare ytterst ofrivilligt och väldigt sällan, när det väl sker. Och det hänger vanligen ihop med att de inte vill bli associerade med termer som låg säkerhet, utsatthet eller brottsoffer, då det skulle se dåligt ut för kunder och riskera att utnyttjas av konkurrenter (som i sin tur även drabbas utan att anmäla/varna andra).
Men det är inte längre en fråga om det (för alla företag har eller kommer att drabbas – frågan är bara när och hur stor skadan blev/blir), utan helt enkelt om att när Polisen inte får in anmälan från företag och myndigheter, så känner de inte till att brotten sker och kan därför inte heller utreda och bekämpa den.
Svenska Polisen jobbar i första hand reaktivt baserat på vilka brott som anmäls. Sedan är det med stort inflöde en prioriteringsfråga naturligtvis där antal drabbade mäts tillsammans med brottens allvarlighetsgrad.
Det innebär att brott som av många kan uppfattas som mindre allvarliga på internet, men som många anmäler kan dra till sig stora utredningsresurser, samtidigt som mycket allvarliga ekonomiska brott förblir oanmälda och outredda.
Att det är allvarligt förstår vi nog alla, men sannolikt inte hur pass allvarligt.
Och det är inte konstigt, eftersom inga svenska myndigheter eller universitets forskare eller andra monitorerar och tar reda på hur mycket bedrägerier och den ekonomiska brottsligheten faktiskt kostar oss.
Jag upprepar INGEN!
Samtidigt har 12 samverkande myndigheter (samverkande..nåja!) skrivit en ”Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet” för 2018-2019
Källa: https://goo.gl/HCw9De
Det finns många åsikter som kan yttras på rapportens innehåll, men klart är iaf att dessa 12 myndigheter inte vet storleken på sin fiende.
Och jag kan ju se ett visst problem i att sätta upp en lägesbild som baserar sig på vad man ”ser”, utan att ha fått uppdraget att ta reda på hur liten eller stor del av totalen man ser.
För jag upprepar – ingen myndighet i Sverige tar reda på hur stora förlusterna är till Grov ekonomisk brottslighet är, i direkt och indirekta kostnader.
Och då kan jag tycka att valfrågan ”Lag och ordning” blir en i det närmaste omöjlig uppgift – någon som håller med?
Den 25/1 2018 så presenterade antivirusföretaget Norton sin årliga rapport ”Norton Cyber Security Insights”, vilket blev en TT-nyhet eftersom de uppskattar att ”Nätbrott kostade svenskarna 32 miljarder 2017”
Källa: https://goo.gl/JJStz5
Men det finns ett par saker att säga om den rapporten och det första är att den omfattar fler brott än just bedrägerier (som exempelvis Ransomware = utpressning, virus, kapat och hackat konto = dataintrång) och det andra är att rapporten endast avser privatkonsumenter.
Källa: https://goo.gl/pWu8ZZ
Men säg att kanske en 2/3 (66%, ca 21 miljarder) kan härledas till bedrägerier och andra typer av ekonomisk brottslighet – ha den siffran i bakhuvudet nu.
Sverige och Storbritannien är på väldigt många sätt och vis jämförbara med varandra när det kommer till bland annat användning av, mognad och penetration av internet.
Men UK har sedan många år en helt annan kontroll över just kostnaderna för bedrägerier.
Och istället för att jag nu skriver ut facit, så utmanar jag dig att gör följande:
1. Gå till denna rapport (avser 2017):
Källa: https://goo.gl/F25uCf
2. – Ta reda på hur mycket bedrägerier totalt kostade Storbritannien under 2017.
– Ta reda på hur stor del (räkna helst ut en procentdel av totalen) av kostnaderna respektive branschsektor stod för:
– Privat sektor/företag (Private sector)?
– Offentlig sektor (Public sector)?
– Privatkonsumenter (Individuals)?
– Välgörenhet/ideella organisationer (Charities and charitable)?
3. Ta nu reda på hur många invånare Storbritannien (UK) har
Ledtråd: https://sv.wikipedia.org/wiki/Storbritannien
4. Dela den totala kostnaden för bedrägerier i UK med antalet invånare för att få en ”kostnad per invånare”.
5. Multiplicera UK:s ”kostnad per invånare” med antalet invånare i Sverige
Ledtråd: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverige
6. Den siffran avser den totala kostnaden för bedrägerier i Sverige under 2017, ta nu dina tidigare procentfördelningar för
– Privat sektor/företag
– Offentlig sektor
– Privatkonsumenter
– Välgörenhet/ideella organisationer
7. Titta extra på sektorn ”Privatkonsumenter” och jämför den med kostnaderna (beloppet) i Nortons rapport.
Och så funderar vi över följande; ungefär 9 av 10 bedrägerianmälningar har privatkonsumenter som målsägare.
Medan de sektorer som står för de absolut största delen av förlusterna inte anmäler.
Och då är vi tillbaka på rutan där det står ”Svenska Polisen jobbar i första hand reaktivt baserat på vilka brott som anmäls.”
Kom nu ihåg dina siffror, när du nästa gång läser om vilka ”kraftsamlingar” som partierna utlovar, eller läser om parallella samhällen som växer fram..
Kommentera gärna och ännu hellre med vilka siffror du kom fram till.
Nu finns finns FACIT att läsa >> här <<
Jag som skriver på internetsweden.se, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för..
Innehållet kan även vara mer generellt om olika tillvägagångssätt, som bedragare använder och det händer även att jag tipsar om utbildning/kunskap som finns att få.
Det är möjligt att anlita mig för konsultuppdrag genom Fidi.se
Peter Forsman – Mottagare av ”Stora Kreditpriset 2018”
Läs mer om:
https://www.internetsweden.se/las-mer-om-internet-sweden/
