Längre svar på oanad vändning

[vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_column_text]Den sista veckan har varit ett uppvaknande för mig i bemärkelsen att jag fått mer klart för mig än tidigare om hur svårt det är att få redan övertygade personer att lyfta blicken för att förstå att det finns mer runt om som grumlar deras sikt. Det hela började med att Anders Nyman bad om min åsikt kring ett blogginlägg som Amelia Andersdotter skrivit med anledning av ett annat blogginlägg om hur myndigheter borde jaga bluffakturerande bolag som skrivits av tidigare överåklagare Sven -Erik Alhem. Redan här märker jag av de förutfattade meningarna från Amelias sida med en fin klapp på huvudet och med också, så syftar hon på den internetguide mot bedrägerier som Anders Nyman författat på uppdrag av .SE och i samarbete med Polisen, Svensk Handel och Företagarna. Min egen rapport som jag rekommenderar henne om är ett helt privat initiativ som finns publicerad här på internetsweden.se. Och under tiden så postar även Amelia följande påstående/fråga som jag dels uppfattar med avsikt att verka nedlåtande eller smått föraktfull, samtidigt som hon åtminstone indikerar sig vara mottaglig för information. Följt av Jag ser ingen anledning till att svara där och då, men förstår såklart att det är mig och Anders Nyman hon syftar på som ”rådgivare”. Och till saken hör att jag har blivit inbjuden av Justitiedepartmentet att föreläsa för chefer och beslutsfattare inom brottsbekämpningen där Justitieministern närvarade, denna föreläsning finns i sin helhet att se här. ..Men jag har ju också föreläst för exempelvis CrypoParty/DFRI och försökt förmå Justitiedepartementet att skjuta till pengar för att driva en svensk klon av Slettmeg.no , precis som att Rättighetsalliansens Henrik Pontén inte alls ville diskutera internetteknik och fildelning med mig efter att han fått min syn på problematiken – skulle det göra mig till någon ytterligare? Nej, jag vurmar inte alls för Partipolitik överhuvudtaget, utan under många år har jag nu hjälpt både brottsbekämpning och internetrelaterade brottsoffer och DÄR finns det vissa områden och sakfrågor som jag brinner för – och där har jag bestämda åsikter – men struntar blankt i vilken partifärg jag agiterar mot.[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_column_text]Jag skriver sedan ett längre inlägg med huvudfokus på varför stärkta personskyddslagar inte förändrar förhållandena det minsta för bluffakturornas offer (företagen). Jag skriver förvisso avsiktligt syrligt, då jag anser att hon är mindre påläst i ämnet och ertappar henne också med att ”skarva med sanningen”, men skriver med den ton hon själv använt, när jag bjöds in att övertyga henne. Men se det skulle jag inte ha gjort alls, och jag ska ärligt säga att jag blir helt tagen på sängen av reaktionen – i min enfald inbillade jag mig att mitt inlägg skulle väcka intresse av att språka om de verkliga bristerna och rotorsakerna till just bluffakturor, ID-kapningar och myndigheters brister, men istället kommer reaktionen att bli en helt annan. För nu är inte Amelia alls intresserad av att bli övertygad (om hon någonsin var det), utan jag har nu av Amelia förbytts till en vise medelålders man med kuk som ska skriva henne på näsan och med en invit och uppenbar förhoppning att Gudrun Schyman (F!) ska ge sig in debatten. Och hon förtsätter med denna tweet. Tweeten publiceras på Facebook och en närmast pöbelliknande svans i bästa SD-manér får det nu till att JAG skulle stå bakom citatet som egentligen verkar handla om Amelias egna självbild i diskussionen – i vart fall inte min egen. Jag menar: Varifrån kom det där? Jag läser om inlägget jag skrev och fattar ingenting. Jag vet knappt var jag ska ta vägen av denna urbota dumhet om att jag skulle skrivit inlägget på något speciellt sätt med anledning av hennes kön eller ålder, utan jag skriver för att hon ska förstå att hennes lösning inte har den minsta påverkan på problemet – därav liknelsen med silvertejp. Och jag är högst sannolikt ”tråkig”, ”bufflig” och ”gubbe” i mångas ögon, vilket jag faktiskt inte kunde bry mig mindre om. Som jag brukar säga till min kära fru: -Sorry, marknadsföringen är över. Men jag står för vad jag skriver och jag drar mig inte för att berätta vad jag anser i sakfrågor, vare sig om det handlar om Ministrar, Branschorganisationer eller Polisen.  Men jag såg inte det här komma, speciellt inte från en politiker som Amelia Andersdotter, som har spenderat 4 år i Bryssel och påverkat vardagen för en halv miljard människor. Och då reagerar jag inte så mycket över att det skarvats med sanningen (hittepå-polisavdelningar för icke-brott) utan framförallt hur mitt inlägg togs emot av den som bjudit in till diskussionen. [/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_column_text]Dagen efter nonchaleras det jag skrivit om de egentliga bakomliggande anledningarna och vad jag anser hon fått om bakfoten, i ett nytt inlägg av Amelia och nu kommer med ett felaktigt påstående om vad jag skrivit och påstått – om det är medvetet eller inte låter jag vara osagt. Att hon anser att jag inte tillfört några nyheter i debatten skakar jag av mig eftersom jag även skriver för andra som jag vet har tagit till sig av det, men hennes påstående är direkt felaktigt och jag tänkte tacka för mig genom följande twitlonger-tweet. Döm av min förvåning, när följande tweets sedan poppar upp. Men nu är det så att privatpersoner som driver företagen som också påverkas av myndigheter. – Och vad i hela fridens namn har det rimligtvis med #eudatap (EU Data Protection / Dataskyddslagstiftningen) att företagen får bluffakturor kan man undra? Sen medger hon plötsligt att hon inte alls har förstått nåt av vad vi skrivit, för att sedan avslutas med påstående om att jag inte läst hennes första inlägg. Frågan är då VAD hon har fattat och reagerat så starkt på, så att hon gör gällande att jag är medelålders gubbe med kuk som klappar henne på huvudet och skriver henne på näsan. Jag misstänker nästan att hon missade min inledning på inlägget? Den texten var uppriktig eftersom ämnet är komplext och få politiker sitter med nödvändig kunskap i ämnet. Det visar sig inte minst när man läser olika partiers motioner mot bluffakturor – och därför la jag några timmar på att kanske få henne att se lite av det jag ser – men uppenbarligen helt förgäves den gången. Men då Amelia menar att jag inte läst inlägget, så får jag försöka göra henne nöjd på följande sätt. Jag har nu kapat upp hennes inlägg och ger min sin på respektive stycke hon skrivit och även om jag nu återigen blir idiotförklarad eller kanske uthängd som något otäckt katten släpat in, så skriver jag för fler än bara Amelia, även om jag hoppas på att hon tar till sig mer av det här inlägget.[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”1/1″][vc_text_separator title=”Mina kommentarer på Amelias inlägg” title_align=”separator_align_center”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Redan här i inledningen anser jag att Amelia har fel i typ allt hon skriver. Såväl Polisens som Åklagarmyndighetens egna rapporter i ämnet berättar om hur  den länsöverskridande samordningen brister,  brist på särskilt register som är anpassat för just bedrägeriutredningar och man pratar framförallt om brist på kompetens inom polisen och behov av utbildningsinsatser på Åklagarmyndigheten. Och med den erfarenhet jag har av ovan, så menar jag att kompetens- och utbildningsbehovet är enormt! Länsöverskridande samarbetet är besvärande illa, men blivit bättre det senaste året efter att NBC sakta börjat tuffa igång – men faktum kvarstår att 98% av bluffakturorna aldrig blir personuppklarade (2013 års BRÅ-statistik) och i Stockholm som tar emot 30% av landets alla bedrägerianmälningar med ett stort antal bluffakturerande företag – här finns noll (0) pågående utredning idag, och inte förra året och inte året före det..och inte året.. NOLL – för i Stockholm prioriteras andra saker.. Här menar Amelia att felet istället handlar om hur personuppgifter behandlas av myndigheter och att det är grogrund för den typen av bedrägeri (bluffakturor). Och jag kan inte förstå var Amelia menar att personuppgifter överhuvudtaget kommer in i den här bilden, eller hur de skulle påverka adressregister till företag eller att företag skriver ut kontaktperson- och postadresser på sin hemsida eller i en sidfot på ett e-mail – jag fattar inte (och jag är inte ironisk). – Bluffakturor skickas  av Blufföretag till företag, sk. Business to Busibness (B2B) och och i den officiella kriminalstatistiken aldrig till Business to Consumer (B2C), därför anser jag att det blir fel redan här.. [/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7358″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Jag är inte riktigt säker på vad Amelia menar, men verkar vilja jämföra bedrägeriguiden med säkerhet i IT-system. Möjligen ska det stå Telefonskojare där hon skrivit bluffakturor – då finns det i alla fall en viss logik i hennes resonemang. Men oavsett så menar hon att polis och åklagare som tidigare utrett bluffakturor nu får tid för att utreda..bluffakturor? Nej, jag ska ärligt säga att jag inte förstår eller inte ser det hon gör. Men återigen så är kompetens och samordning det stora problemet enligt mig, det tillsammans med att åklagare ”plockar lågt hängande frukt” före sånt som är besvärligt att nå och absolut inte röra vid sånt som är riskabelt.[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7359″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Här är det alltså något som inte alls stämmer för identitetsstölder, eller som jag föredrar ID-kapningar är idag inte kriminaliserat och därför något som Polisen självklart inte har speciella avdelningar för. Jag stänger inte alls dörren för tanken om striktare myndighetshantering av privatpersoners uppgifter, men man ska också vara medveten om att en liten förändring ger ringar på vattnet i andra delar av samhället, då väldigt mycket i vårt samhälle bygger just kring våra personnummer. Och som jag i tidigare inlägg försökte belysa, så kräver minsta förändring en överskridande överenskommelse om vad en personuppgift verkligen är – vems syn ska man gå efter? Datainspektionens syn på personuppgifter skulle alltså behöva stänga ute alla svenskar från internet och det kan knappast vara Piratpartiets intention. Vidare är stulna/försvunna pass och legitimationer fortsatta problem, precis som stulen papperspost eller hackade webbmail- och SocialMedia-konton, för att inte tala om alla trojansmittade konsumentdatorer – bedragare hittar hela tiden nya vägar. Men jag håller med om att myndigheters uppgiftsförsäljning från sk Statsmaktsregister skulle må bra av att regleras på ett annat sätt än vad som sker idag. Om det däremot skulle göra någon märkbar skillnad i brottsstatistiken låter jag vara osagt inte minst då finns privata aktörer som lockar konsumenter med påhittade lotterier och priser till att gladeligen ge bort all tänkbar privat information i hopp om att man ska vara med i en dragning om ett år – och då betydligt mer information än bara det som definieras av dig och mig som personuppgifter. Se exempelvis: https://www.internetsweden.se/ny-konsumentvarning-spam-kommer-olika-forpackningar eller https://www.iis.se/blogg/allting-har-ett-pris/[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7360″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Här är det lite huvudet på spiken – Du vill införa en hård dataskyddslagstiftning i Sverige men är uppenbart omedveten om att över hälften av Sveriges företags organisationsnummer är detsamma som individens personnummer (Enskilda firmor = Fysiska personer = Personnummer). Enskilda firmor är en bolagsform med fysiska personer (dvs ej Juridiska personer som andra bolagsformer är), men likförbaskat så publiceras de helt öppet för ”vem som helst” på Bolagsverket.se (Det som kallas tredje man eller tredje land). Det som beskrivs i guiden här är ”frontrunning” där man bevakar nyligen godkända företagsnamn och registrerar motsvarande domännamn före företagaren, så att hen blir ”tvingad” att köpa det för dyrare pengar – inte olagligt, men oetiskt! Som jag beskrev i mitt förra inlägg så har det även varit möjligt att söka på namn och få fullständiga personuppgifter (samtliga namn och personnummer) på samtliga personer som har eller haft styrelseuppdrag i bolagsformer eller föreningar som registrerats hos Bolagsverket. Men detta täpptes till Q1, medan andra mer intgritetskränkande uppgifter fortfarande är sökbart för ”vem som helst”. Klicka för exempel (samtliga är Fysiska personer = Enskilda firmor). Som du ser är varje post länkad och klickbar och som leder till ”fullständiga person och adressuppgifter”. Klicka nedan för exempel. [/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7361″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Återigen så behöver jag rätta dig på den kanske viktigaste punkten i dina argument – En hårdare dataskyddslagstiftning skulle INTE bara beröra privatpersoner, utan över hälften av Sveriges företag (606 701 enskilda firmor)! Sen skriver du att ”Kraven i dataskyddsförordningen är dock att korrigering av uppgifter ska vara gratis, tillgängligt och enkelt, samt att uppgifter inte ska spridas, säljas och sammanställas utan individens föregående godkännande.” Jag anser nog att PuL uppfyller EU:s dataskyddsdirektiv  medan till exempel sk Statsmaktsregister är undantagna PuL – och så även denna blogg som innehar utgivningsbevis. Men jag upprepar att jag inte är främmande för tanken att förändra identifiering av individer på, men jag känner inte till något bättre alternativ idag. Men behovet finns och växer hela tiden.[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7362″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Informera VEM är här frågan! Att informera brottsbekämpande myndighet är en sak och om informationen hålls sluten, men inte för allmänhetens beskådan – det behöver (enligt min uppfattning) komma frivilligt från den som drabbats. Personligen så tror jag inte på lagstiftning för lagstiftningens skull och jag befarar att en lagstiftning som innebär skyldighet för en affärsdrivande verksamhet att offentliggöra brister/hack i sina system är en ”gå mot röd gubbe-lag”. Det är inte realistiskt att ens tro att en sådan skyldighet skulle efterföljas om det riskerar att få negativa följder för verksamheten som drabbats. Den normerande effekten man skulle uppnå av en sådan skyldighet är att mer skulle döljas från myndigheter och allmänheten. I andra hälften av denna text behöver jag skriva ut en passus – Identitetsstöld eller ID-kapning är inte kriminaliserat i Sverige, men jag gissar att vad som åsyftas är olika typer av bedrägerier via olika digitala system, såsom skimming av olika slag, cardcloning, carding, intrång via trojan på internetbank, uppläsning av bankdosekoder etc. Och här håller jag i viss mån med om att vi – hela Europa har ett stort problem idag – jag har sett utredningar där utsatta brottsoffer anklagats/körts över av rent horribla påståenden från bankers säkerhetsavdelningar, men återigen – utan kompetens hos polis, åklagare eller tingsrätt, så finns det inte ens någon som ser de uppenbara lögnerna. Och detta gäller i allra högsta grad om det även ska lagstadgas om det – *Bankerna påstår och har ”bevis” för att intrång skett med offrets vetskap* dvs att det skett från offrets PC via e-ID autensifierad anslutning – men INGEN förstår att ställa frågan om det skett remote via rootkit av bedragare – Kunskap och förståelse hos polis/åklagare är helt avgörande![/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7363″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Här drar du helt jättekonstiga slutsatser, tycker jag! Bolagsverket har förändrat sina rutiner pga av ett antal uppmärksammade förfalskade ”egna konkursansökningar” som skett mellan 2009-2011 (TV-prgogram, kommer inte ihåg om det var Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning). Precis som att det var företag som fick posten omställd till utlandet, ”oskyldiga” sattes in i styrelser för att misstänkliggöras osv. Men bedragarna behöver inte kapa bolag längre (det sker, men är ovanligt), däremot utger sig bedragare för att vara ofta högt uppsatta personer på bolagen tillsammans med förfalskade ID-kort på banker för att göra ”uttag”/falskt utställda checkar – oftast ”kringresande bedragare”. Dessutom så är det mer effektivt att starta bolag med utlänningars stulna pass (som inte kontrolleras av Bolagsverket), sätta in en delgivningsbar person i Sverige (som har FULL kontroll, men inget ansvar) och ”skuldsätta sig” genom att låna, köpa, falskt ta bidrag, lönegarantier osv osv. Den ekonomiska brottsligheten är ständigt föränderlig och de förflyttar sig som en amöba från ett sätt till ett annat för att om ett par år vara tillbaka på ”tidigare fungerande..” Det närmaste lärdom jag kan utläsa av ovan är nog ”att bedragarna inte pinkar på samma ställe två gånger efter varandra”, men jag vet inte, det finns kanske annat man kan utläsa..[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7364″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Grundproblemet (som jag ser det) är att DI tilldelar ”vem som helst” inkassotillstånd – i vanliga fall ett tillstånd som löper i 5 års tid, men för de som uppvisar tydliga varningstecken endast en prövotid på 1 år. I de fall jag känner till där DI efter många anmälningar gjort tillsyn och påtalar att det föreligger mycket allvarliga brister i inkassoverksamheten som att inkasso bedrivits trots bestridan eller utan underlag, så har inte ens tillståndet dragits in, utan i tillsynsrapporterna så ”förutsätter DI att felen åtgärdas, utan uppföljning”. Och då handlar det helt sonika om samma personer i dessa bolag som sitter i de uppdragsgivande fakturerande bolagen. Med andra ord ser jag varken att Dataskyddsförordningen skulle göra vare sig till eller ifån här – åtminstone inte till det bättre.[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7365″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row][vc_row][vc_column width=”2/3″][vc_column_text]Jag ser som sagt inga som helst förbättringar med Dataskyddslagstiftningen i de fall du tagit upp, allra minst i ämnet jag bjöds in att ha en åsikt kring: Bluffakturorna, där dataskyddslagstiftning om möjligt skulle försämra brottsbekämpningens möjligheter att förebygga/förhindra, stoppa pågående och slutligen utreda och lagföra. Om vi pratar polisens och åklagarmyndighetens resurser i termer som arbetstimmar eller ”tillgänglig polis/åklagare”, så behöver du vara medveten om att den grova organiserade brottsligheten bakom den synliga (ex. bluffakturor) och än mer bakom osynliga ekonomiska brottsligheten är mycket komplex. Och jag har genom åren kommit i kontakt mer många hundra polismän och kvinnor som är satta att utreda dessa brott och med handen på hjärtat så tror jag inte att jag behöver två händer, när jag ska räkna upp ”fullblodsutredare” för denna typ av brottslighet inom den svenska polisen. Att ordningspolisen slutar jaga rattfyllon eller cykeltjuvar skapar inte mer resurser mot denna brottslighet – det behövs utbildning, civil kompetens, samkörning, myndighetssamverkan och erfarenhet. Jag har i andra forum siat om att vi i Sverige (och för den delen i hela Europa) inom sådär 5 års tid har två sorters poliser – en specialiserad mot den ”verkliga världen” och en specialiserad mot den ”digitala världen” – naturligtvis i samverkan. Men jag vet inte riktigt vilken liknelse jag ska ta utan att det missförstås (igen) – men det är som att utbildade ”pizzabagare” är satta att laga ”a la carte” på en Michelinrestaurang – resultatet blir inte bra! Såklart gör pizzabagarna allt vad de förmår, men de har inte rätt utbildning och kompetens för det. Och det säger/skriver jag utan avsikt att vara nedlåtande mot polisen (eller åklagare för den delen), men kompetensbehovet är ett stort svart hål! Och ledarartikeln du länkar till är BRA och jag håller till största delen med om vad som står, men på några punkter inte, som att det är Beatrice Asks, Justitiedepartementets eller RPC:s förskyllan att inget händer – för det håller jag inte med om. För i regleringsbrevet till polisen för 2014  så står det tydligt. Precis som i RPC:s inriktning för 2014 Men i det relativt nybildade NBC, Nationellt BedrägeriCenters rapport över statusläge, publicerad i Juni 2014, så framgår vad jag försöker få sagt: NBC har inte svaren, för de har kunskapsluckor och saknar i flesta fall erfarenheten, precis som resten av 20 800 Poliser. Jag kan uppfattas kritisk mot Polisen, men det är jag inte alls – utan mot Länspolismästarnas prioriteringar (som inte överensstämmer med deras chefers uppsatta mål och inriktningar) och RPS bristande fortbildning på området (Ja, det är RPS:s ansvar att se till att svensk polis har kompetens och verktyg att sköta sitt jobb). Så jag avslutar det här inlägget med en bild över BRÅ:s officiella statistik över antal anmälningar mot bluffakturor genom åren – (som många medier visat upp och brukar hänvisa till), men jag anser att den blir talande först när man sätter den i relation med hur många procent som personuppklaras. [/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=”1/3″][vc_single_image image=”7366″ img_link_large=”yes” img_link_target=”_self”][/vc_column][/vc_row]

Internet Sweden | Peter Forsman

Jag som skriver på internetsweden.se, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för..

Innehållet kan även vara mer generellt om olika tillvägagångssätt, som bedragare använder och det händer även att jag tipsar om utbildning/kunskap som finns att få.

Det är möjligt att anlita mig för konsultuppdrag genom Fidi.se

Peter Forsman – Mottagare av ”Stora Kreditpriset 2018”

Läs mer om:
https://www.internetsweden.se/las-mer-om-internet-sweden/