By Jag läser idag ett par artiklar ur expressen.se som får mig alldeles kall och frustrerad.
Det jag läser om är hur 4 personer sommaren 2009 länsat 6 bankkunders konton på 2 miljoner kronor med hjälp av ”telefonbanken” och via en och samma bank. Den som på den tiden hette Sparbanken Finn och numera heter Sparbanken Öresund.
Men du kanske tror att min förtvivlan handlar om att dessa brott begåtts?
Nejdå, jag är väl medveten om att sånt skit förekommit och förekommer – och med nuvarande samordningsproblematik, uppenbarligen kommer att fortsätta.
Nej det som gör mig förtvivlad är att här gör jag, och många med mig, vårt bästa för att få Sveriges 21 polismyndigheter att samverka sinsemellan fram till 1/1 2015, då de organisatoriskt går samman till en enda.
Och så läser jag de här artiklarna:
http://www.expressen.se/kvp/offren-ar-formogna—anvander-inte-tjansten/
http://www.expressen.se/kvp/ligan-plundrade-tva-miljoner-pa-ett-dygn/
Det är så att man blir gråhårig! (i mitt fall; om möjligt mer gråhårig)
Se på mig! – Jag har förvisso många och bra kontakter inom brottsväsendet (även inom nämnda polismyndighet).
Men vare sig i min arbetsroll eller som ”publicist, har jag tillgång till polisiär information eller utredningsmaterial.
Min främsta kontakt med brottsbekämpande myndigheter har istället mynnat ut i föredrag kring brottsmodus och trender mm dvs i ett sorts enkelriktat informationsflöde.
VARFÖR BLIR JAG FÖRBANNAD?
Jo, texten inleds med:
”Varken han eller Malmöpolisens rutinerade utredare har kunnat knäcka hur bedragarna lyckades komma över koderna som gjorde plundringen möjlig.”
Vad sjutton är det här?
Pratar Malmös bedrägeriutredare överhuvudtaget med varandra, eller vägrar man bara att lyssna – varför ser de inte vad jag – utifrån – kan se?
Jag ska förklara vad jag menar genom att upprepa texten ovan:
Det jag läser om är hur 4 personer sommaren 2009 länsat 6 bankkunders konton på 2 miljoner kronor med hjälp av ”telefonbanken” och via en och samma bank.
Den som på den tiden hette Sparbanken Finn och numera heter Sparbanken Öresund.
Till saken hör att sommaren 2010 sker ”nästan exakt samma tillvägagångssätt”, men nu i betydligt mer omfattande omfattning ..och vet ni vad: Mot SAMMA BANK!
Den oerhört stora skillnaden i dessa utredningar är att polis och åklagare i sistnämnda fall VET hur man gått tillväga; ”– Allt tyder på att viruset spreds via Facebook.”
Nu är det inte frågan om ett virus, men det är väl trojaner eller sk ”java applets” som spridits via Facebook OCH webbplatser och har så gjorts sedan åtminstone slutet av 2008 – som går att härleda till dessa grupperingar. Dessa laddar sedan i bakgrunden hem trojanen i bakgrunden för användaren. Och för bedrägeribrotten 2010 har fram till idag 18 personer åtalats och fler är på gång.
https://www.internetsweden.se/sparbanken-oresund-harvan-andra-bedragerirattegangen-avbryts-och-skjuts-upp/
https://www.internetsweden.se/bedragare-fick-upp-konton-facebook-svd/
En mycket stor del av trojanspridningen har viralt sedan spridits genom att svenskar okritiskt har klickat på facebookuppmaningar som ”Gilla oss och vinn en iphone”, ”Gilla oss och få spotify gratis” osv.
I samma sekund som någon klickat, så har man gett bedragarna FULL ACCESS till sitt Facebookkonto och bedrägeriet har på så sätt kunnat spridas vidare till de drabbades vänkrets och till deras vänners osv osv.
DEN BITTRA VERKLIGHETEN
Men det är endast en del av spridningen.
En annan MINST lika stor spridningskälla (sannolikt förödande mycket större) har varit att busarna hackat mer kända och välbesökta bloggar, där de postat fejkade inlägg med liknande uppmaningar eller satt upp egna falskregistrerade domäner/sidor ofta med förargelseväckande budskap.
Man har sedan gjort riktade utskick per e-mail, med påståenden om att mottagaren finns angiven på sidan som ”pedofil”, ”rasist” osv.
Tillvägagångssätten är alltså flera – men resultaten desamma – smittade klienter som varit i bovarnas händer.
Mottagarna har varit endera välbeställda, politiker och poliser, och hör och häpna – från den mest södra delen av vårt avlånga land: Skåneregionen!
Det var till och med så att Rikspolisen sommaren 2010 gick ut med en generell varning om detta på polisen.se efter att 5 geografiskt spridda polismän lyckats med konststycket att infektera sina PC:s..
http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisen-varnar-for-virusfalla
Eftersom jag av vissa anledningar var mycket insatt i ärendet, tog jag naturligtvis kontakt med aktuell representant vid RPS för att erbjuda min hjälp i utredningen, men får då till svar att:
– ööh, jag vet inte vad du pratar om… stor trojanspridning öhh. Jag känner bara till att e-mail har skickats till poliser och politiker som klickat, fått datorer smittade och polisanmält..ööh, det är nog bättre att du fortsätter att ha kontakt med Förundersökningsledaren.
Och det är just det som var det stora problemet:
– Trojanspridningen var mycket omfattande och då brottsutövaren var okänd, så blev det den polismyndighet som fick in första anmälan som blev ”ägare”.
– Men de hade vare sig resurser eller kompetens, så de begär att ärendet ska landa på Länskriminalpolisen.
Länskriminalpolisen, som i sin tur inte har resurser eller kompetens, utan begär att ärendet flyttas till Rikskriminalpolisen, då attacken är extremt omfattande med brottsoffer, inte bara i hela landet, utan även utanför landets gränser.
– RKP går så långt att de har informationsmöte (med externa myndigheter) för att informera sig om statusläge, innan de tackar nej till ärendet pga av att de inte har resurser eller kompetens att tillgå.
– så utredningen går tillbaka Länskrim, som såklart tackar nej, så ärendet flyttas till den lokala polismyndigheten igen, men nu blir det en helt ny förundersökningsledare, eftersom den förra nu gått på semester.
Nu kommer ni tro att jag skämtar och jag önskar att jag gjorde det, men den nye FU-ledaren begär att få en skiss över hur en trojan fungerar och vilket var viktigt; en tydlig skiss, så att till och med hen förstår”
Tilläggas bör att hen inte kunde svara på vilken e-mailadress hen hade, utan behövde fråga en kollega..
Som ni säkert kan förstå så föll allting platt och utredningen självdog, utan minsta tecken på minsta livstecken.
Detta trots att polisen löpande serverades bevis på bevis och till och med personnummer på utövarna..
Jag har tidigare skrivit om trojanspridningen 2010: https://www.internetsweden.se/vargen-kommer-inte-vargen-ar-redan-har/
SÄTTET OCH MODUSFÖRÄNDRINGEN
Det är för mig väldigt tydligt att brottsutövarna kunnat infektera brottsoffrens PC-datorer med trojaner.
PC-datorer som brottsutövarna sedan haft full kontroll över, kunnat manövrera och som även skickat meddelande med tangentnedslag när offren besökt speciella adresser.
För problemet med aktuell(a) banker är att de tillämpar säkerhetslösningar som auktoriserar speciella datorer att ansluta till Internetbanken, tillsammans med en statisk pinkod (personlig numerisk kod) och personnummer.
Men det skickas som sagt i meddelandet (osynligt i bakgrunden för offret).
På så sätt får brottsutövaren tillgång till allt de behöver för att via telefonbanken kunna överföra offrets pengar till andra konton (som går till ”kontomålvakter).
Efter 2009-bedrägerierna mot Sparbanken Öresund, så kan vi läsa kommunikationschefen berätta: ”- Vi stängde omedelbart av funktionen att kunna överföra pengar och införde begränsningar i tjänsten att överföra pengar i telefonbanken.”
Vi kan kostatera att de drabbade offren är 6 till antalet och de tillsammans blivit av med 2 miljoner, vilket gör ett snitt på 333 333 kronor och vi kan alltså konstatera att dessa offer inte är plockade på måfå, utan tvärtom speciellt utvalda pga av att de haft stora tillgångar.
Vi kan vidare konstatera att det inte längre är möjligt att föra över pengar på samma sätt, då funktionen är stängd och 6 ”högvinster” är förverkade.
Det som nu under lång tid sker är att busarna vittjar TUSENTALS trojansmittade PC-datorer, med skillnaden att de nu tar kontroll över offrens datorer och surfar till internetbanken via offrens egna datorer (som är auktoriserade av banken ifråga), med rätt personnummer och statisk pinkod som skickats till dem automatiskt.
Jag skriver att tusentals konton vittjats, eftersom jag inbillar mig att det vanligtvis inte finns 100 000 eller mer på personers bankkonton.
För det är just vid 100 000 som gränsen går för de som drabbas efter det, man (busarna) har alltså inte velat riskera att röja sig för lägre belopp än 100 000.
I svd.se:s artikel kan vi sedan se att man nu kunnat lokalisera 1,5 + 9 miljoner = 10,5 miljoner (och enligt den information jag har; från 100 000 och uppåt)
Nu vet jag att det finns enskilda offer som blivit av med miljonbelopp, men om vi bara säger att det är 50 nya drabbade, sedan sommaren 2009, så har vi 56 offer..
http://www.svd.se/naringsliv/branscher/bank-och-fastighet/bedragare-fick-upp-konton-via-facebook_7366640.svd
Det jag försökt få brottsbekämpningen att förstå är att man inte bara hittar 56 rika personer att stjäla från – det krävs en mycket omfattande kartläggning för att hitta dessa offer.
Vilket naturligtvis betyder att bedragarna inte bara har full access till tusentals PC-datorer och bankkonton – De har redan varit inne och tittat efter hur mycket som fanns på kontot, för att lågprioritera kontot.
Men det är FORTFARANDE lika sårbart och du kan närsomhelst falla offer för dem, för om de gått från 333 333 kronor till 100 000 året efter, så är det rimligt att tro att de sänker nivån ytterligare och kanske i en ännu mer omfattande räd.
Ovan slutsatser kan jag alltså som intresserad privatperson konstatera utifrån, medan ”malmöpolisens rutinerade utredare” inte förstått hur man gått tillväga, trots att man haft 3½ år på sig!!
Jag skrev igår av mig lite tankar om vägen framåt, efter att Anders Olofsson vid Stockholm Bedrägeri Syd redovisat en 75%-ig ökning av anmälda bedrägerier senaste året – bara i Stockholm:
https://www.facebook.com/BedragerirotelnStockholm/posts/430888946964264?comment_id=4260019&offset=0&total_comments=12
Och för att slippa politiska kommentarer till det här inlägget, så vill jag vidare konstatera att; ja, den katastrofala ökningen har skett sedan 2006, men det här handlar inte om politisk styrning av landet, utan detta är ett globalt problem och handlar snarare om användningen av Internet i kombination med sårbara säkerhetslösningar.
Och det handlar istället om förståelse, samsyn, samarbete som måste börja genomsyra HELA rättsapparaten. Det finns polismän/rotlar som gör fantastiska jobb och kan personuppklara (dvs komma fram till vem som ligger bakom brott), men om det sedan finns stora kunskapsbrister och resursbrister inom åklagarmyndigheten..
Då kommer man inte så långt..
Ja, vad sjutton ska man jämföra det med?
Tänk dig att du lägger ut ett fiskenät och får upp det fullt med fisk i.
Men du har bara plats för att ta hand om de 3 största gäddorna, så du kastar tillbaka 100 strömmingar (förvisso stora för att vara strömmingar), men med argumentet om att de inte är tillräckligt stora som gäddorna – helt utan att förstå att de simmar i stim i symbios med varandra..
Jag brukar uppmana Justitieministern och Rikspolischefen att peka med hela handen, men om inte ens bedrägeriutredare inom samma polismyndighet har vett att kommunicera med varandra, när det är samma gruppering av brottsutövare, kunder till samma bank och med väldigt snarlika tillvägagångssätt – ja fan, då är det nog banne mig värre kommunikationsbrister än vad jag befarat. Hur kan det vara möjligt?
Jag som skriver på internetsweden.se, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för..
Innehållet kan även vara mer generellt om olika tillvägagångssätt, som bedragare använder och det händer även att jag tipsar om utbildning/kunskap som finns att få.
Det är möjligt att anlita mig för konsultuppdrag genom Fidi.se
Peter Forsman – Mottagare av ”Stora Kreditpriset 2018”
Läs mer om:
https://www.internetsweden.se/las-mer-om-internet-sweden/
5 Comments