Såhär en vecka före valet 2010, tänkte jag skriva lite personliga funderingar och reflektioner (på gränsen till flummiga) över det Sverige jag ser i förändring.
Det kommer att finnas de som anser att jag sparkar in öppna dörrar och kanske gör jag det för vissa, men med förhoppning om att öppna ögonen för andra så skriver jag ändå.
Ideologierna byts ut mot intränade fnissningar och pudrade näsor
Jag läser lite överallt att detta val blir en katastrof för Socialdemokraterna och att Moderaterna sedan en tid är Sveriges största parti. Visst kan det vara så att S tappat i storlek, men jag inbillar mig att Svensken överlag fortfarande i grunden har (det som en gång var) Socialdemokratiska värderingar.
Vad som däremot skiljer sig nu mot ”då” (Socialdemokraterna var Sveriges största parti) är, att S tidigare hade en, om inte en karismatisk ledare, så en ledare med viss kraft.
För inte har jag någonsin sett Göran Persson som någon landsfader, men en person som även kunde framföra, även uppenbara lögner med en viss pondus, inbäddade i egen ”övertygelse” blev då till trovärdiga budskap.
Något som den nuvarande partiledaren saknar (tillsammans med avsaknad av karisma), gör att inte ens de fundamentala hörnstenarna i Socialdemokratin(de få som de fortfarande är ensamma om) kan tas på allvar längre.
Kan man idag inte lyssna på delar ur socialdemokratins manifest, utan att i samma tanke få upp små tankebubblor om ”svart-avlönad dagmamma”, ”tobleronefusk” och andra gamla fadäser, så känns budskapen inte trovärdiga för normalbegåvat tänkande Svenskar.
Och det är inte Socialdemokratiska ideologins fel – utan valet av att låta denne person leda det parti som en gång var det ”ryggraden i Sverige”. Detta då hon väl idag närmast får ses som en galjonsfigur för den Svenska väljarens politikerförakt.
Moderaterna då – Sveriges största parti?
Det finns väl ingen människa som anser att vår statsminister sprudlar av karisma? Nej, men han ljuger lika bra i TV som exempelvis Göran Persson kunde göra och inger ”ett visst” förtroende i de flesta budskap han förmedlar.
Men visst finns det en annan viktig anledning till framgången mer än den starkare ledare faktiskt Fredrik är, nämligen att de nya moderaterna adopterat eller närmat sig Socialdemokratins kärnfrågor.
Detta i kombination med en mycket lyckosam PR-maskin bakom partiet (Speciellt tack till sminköserna och stylisterna mfl), men framförallt så är naturligtvis vår statsminister en person som vuxit och växer med den roll han har.
Han är övertygande och är oftast sakligt förberedd till de debatter han ger sig in i. En rolig tanke vore om Fredrik skulle företrätt Socialdemokraterna. Jag menar då bokstavligen och inte bara att han påstår sig företräda ”Sveriges enda arbetarparti”.
Hade Sverige sett annorlunda ut då?
Men i båda dessa partier (M och S), så är det en ryggdunks- och lärljungementalitet som hängt med under alla år som innebär – i stort sett – att om du tillhört eliten inom respektive ungdomsförbund, så har du en framtida plats i partiledningen och oavsett kvalifikationer, så kommer du att ha en plats garanterad när ministerposterna ska fyllas.
– Detta är urbota idioti, enligt mitt sätt att se på det och som leder till förödande beslut, grodor och fadäser, som i sin tur leder till än mer politikerförakt.
Kan någon tänka på sittande justitieminister, utan att i samma tanke även komma igåg dennes förslag om att hänga ut misstänkta, icke-dömda sexköpare med lila kuvert?
(Min reflektion: Och samtidigt låta Polisen prioritera barnpornografi, narkotikabrott och Immaterialla brott (läs fildelning).
Detta medan man fullkomligt struntar i organiserad brottslighet som drabbat hundratusentals Svenskar.)
Som den ”specialist” (jag väl ändå får ses som) på området, så ska jag vara tydligare än så:
– De brottsbekämpande enheterna inom Sveriges rättsväsende har MYCKET allvarliga brister vad gäller kompetens inom området, och det finns heller inga resurser.
Anledningen till det är den politiskt bestämda prioritering, som polisen måste rätta sig efter – Och det denna samhällsnedbrytande situation, kan endast denna icke-jurist och fd MUF-ordförande ta åt sig äran för.
Men nog om min bittra syn på sämre politiska prioriteringar av polisens hantering av internetrelaterade brott..
Jag inbillar mig att Svensken i gemen ser de stora partierna som ”samma samma”, det finns knappt en viktig fråga som partierna endera närmat sig varandra under åren eller helt bytt ståndpunkt kring.
För att inte tala om 1980 års folkomröstning som till slut ledde till följande: ”Riksdagen beslutade efter omröstningen att kärnkraften skulle avvecklas, och satte upp ett ”slutdatum” 2010 när den sista reaktorn skulle vara ur bruk.”
Jag har själv ingen åsikt i sakfrågan, men tycker att det är intressant att se hur tagna beslut tynar bort för att sedan helt glömmas. Vilket leder till att ”man” känner:
– Det spelar ändå ingen roll om eller hur jag röstar, dom gör som dom vill ändå..
Ur detta växer enfråges- och missnöjespartier sig starka, vilket är en viktig signal till de etablerade partierna, men dåligt och labilt för Sverige – förbaskat dåligt!
Som åskådare i medelåldern har jag kunnat se partiers uppgång och fall, som ”Ny Demokrati”, ”Junilistan” som båda på sin tid gav samma typer av signaler som jag befarar att vi får se med SD en vecka.
För jag tror faktiskt inte en sekund på att 7% av Svenskarna gått och blivit högerextrema eller främlingsfientliga, och som faktiskt gör SD till det 5:e största partiet i Sverige, före både Centern, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet och straxt bakom Folkpartiet.
Detta får mig att skämmas som Svensk röstberättigad medborgare!
Och det jag tror att majoriteten av dessa 7% försöker göra är att sända en signal om att båda blocken skött integreringen av Svenskar av utländsk börd in i Svenska samhället på ett katastrofalt sätt – bättring önskvärd.
Problemet med integreringen eller snarare segregeringen i Sverige har alltså blivit ett så stort problem att 7% av väljarna ser det som det viktigaste problemet vi står inför och därför är villiga att markera det med en missnöjesröst på SD – detta medan övriga partier helst inte ens tar i frågan med tång.
Det kanske största problemet med nysvenskar är när de koncentreras till vissa stadsdelar eller förorter, samtidigt som ”idiotsverige” inte tar till vara på den skolning, erfarenhet, intressen, entrepenörskap och framtidstro som många faktiskt har, utan instutionssverige hellre placerar ut dessa ”läkare och professorer” som socialbidragstagare eller lokalvårdare någonstans.
Eller skolbarn som placeras i klasser där 95% har andra språk än Svenska som modersmål.
Denna ”ställ dig sist i kön-mentalitet” som tillämpas på allt från arbetsförmedlingar till kommunstyren (med tidigare många outhyrda lägenheter), har ingen speciell partifärg bakom sig, utan är den typ av betongtbyråkrati som är ett av de största inrikespolitiska problemen vi har i Sverige idag och enligt mitt sätt att se; kanske den största anledningen till Sverigedemokraternas framgång så här långt.
Det är den typen av problem som leder till ”vi och dom”, invandrarförorter, rädsla och oförståelse, rasism och allt annat elände segregering för med sig – men lösningen heter inte Sverigedemokraterna!!
Det är som jag ser det, de etablerade partiernas eget fel att de vägrar ta tag i en fråga som berör 7% av väljarna så här pass mycket att sympatierna för missnöjespartiet Sverigedemokraterna ser ut att öka i årets val – Det är alltså som jag ser det mest en protest till de etablerade partiernas misslyckande och att ingen tar ansvar för att packa ihop och ”förvara” dessa människor i förorter, där problemen bara blir större och chansen att integreras bara blir mindre.
Det övriga Svenska partier istället MÅSTE ta tag i under nästa mandatperiod är att fundamentalt förändra det sätt Sverige tar tillvara människors kunskaper och integrerar dom in i en samhällsnärvaro – och jag pratar inte bara hypotetiska ”lull-lull-handligsplaner”, utan det måste komma till faktiska förändringar i hur dessa människor behandlas och erbjuds möjligheter. Om de övriga partierna fortsätter att tiga ihjäl problemet, så kommer stödet vara ännu större om ett par år. Och motsättningarna kommer att öka i takt med det.
Med ett uttalat främlingsfientligt parti invalt i riksdagen och kanske ännu värre i kommuner, kan dessa i värsta fall kliva in som vågmästarroll i samhällsviktiga frågor och då blir det kohandel och kaoset är ett faktum (inte minst då flera partier deklarerat sig att vägra samarbeta med SD).
Det jag uppmanar dig som väljare att göra är att läsa på hur partierna står i olika frågor – vad är egentligen viktigast för dig?
Moderaterna
Socialdemokraterna
Centerpartiet
Folkpartiet
Kristdemokraterna
Vänsterpartiet
Miljöpartiet
Jag vill inte säga åt dessa väljare vad de ska rösta på om en vecka – det är deras egen frihet, men jag själv ser inte att en röst på SD – främjar Sverige på något sätt!
Du som ändå överväger att stödja SD se till att vara uppdaterad med SD´s historia och att partiet är ett hopkok av BSS (Bevara Sverige Svenskt), NRP (Nordiska RiksPartiet), Framstegspartiet mfl. – Alltså 80-talets uttalade Svenska nazister.
Att en av grundarna till partiet, (6 februari 1988) förespråkade asatro och var uttalat kritisk mot kristendomen. Sen poppade han vidare och bildade sedan 1995 Hembygdspartiet som sen bytte namn till Konservativa partiet.
Rösta med förnuft!
Jag som skriver på internetsweden.se, gör det ideellt och för att upplysa dig om verksamheter som JAG anser att det finns skäl att ifrågasätta och/eller varna för..
Innehållet kan även vara mer generellt om olika tillvägagångssätt, som bedragare använder och det händer även att jag tipsar om utbildning/kunskap som finns att få.
Det är möjligt att anlita mig för konsultuppdrag genom Fidi.se
Peter Forsman – Mottagare av ”Stora Kreditpriset 2018”
Läs mer om:
https://www.internetsweden.se/las-mer-om-internet-sweden/
11 Comments